Zandiee

Har just fått i mig lite mat, och slagit mig ner i soffan. Skönt. Gårdagen var full fräs hela dagen - vi hämtade vagn, ändrade (notera) för tredje gången om i "lilla rummet" babyroom, samt alla andra hushållssysslor som ska göras, ni vet tvätt, städ, disk, mat, och sedan en runda på stan för att kunna checka av min lilla lista som jag gått efter här hemma vad det gäller att ordna "innan bebis". eller BOA som det kallas! :) Jag tror faktsiskt att jag så gott som kan säga att jag är klar!

Jag har sovit väldigt dåligt inatt pga mycket sammandragningar och en del förvärkar som faktsikt gjort så ont att jag inte kunnat slappna av! Lille bebben... du får allt stanna där inne några dagar till! haft väldigt ont i kroppen hela natten med... vet inte om det är ett tecken på att kroppen säger ifrån, gårdagen var som sagt mest spring och fix, så att idag ligger jag lågt. Jag har något skåp att rensa kvar.... sedan kan jag slappa.

P.S - Bilder kommer!

Jag har ganska ofta sammandragningar om kvällarna, en del snälla och en del lite mindre snälla! Ofta så kommer dom sådär var 10-15 min och varar under en halv minut... nästan ALLTID så ser min mage ut såhär under just en sammandragning. Var bara tvungen att fota det, börjar starkt tvivla på om det inte är en liten alien vi väntar på! Haha....

 

 

 

 

VÄNDNINGSFÖRSÖKET

Efter att ha läst lite på nätet så förstår jag att det finns väldigt delade meningar om just vändningsförsök på bebis. Tänkte därför dela med mig om gårdagen! Kanske till och med vända det till något positivt för en del av er;

VARFÖR?
Under fredagen var vi på inbokat barnmorskebesök, alla värden på mig såg bra ut och bebisens hjärtljud lät mycket bra! Vi mätte SF-mått och barnmorskan klämde på både mig och bebis för att se om den hade fixerat sig, eftersom att hon grävde ner i bäckenet utan att känna något huvud så fick hon istället tag på det strax under mitt högra revben, vårt lilla liv låg alltså enligt misstankar säte , för att vara säkra kom det in yttligare en barnmorska som även hon kunde känna huvud upp och rumpa ner. Vi gjorde ett kort ultraljud och visst såg vi ett huvud uppe under revbenet! Eftersom att det kan vara dags för mig att föda vilken vecka som helst nu så bokade vi in ett vändningsförsök och fick tid redan under måndagen.

MÅNDAG 7/5 8.00 FÖRLOSSNINGSAVDELNINGEN
Andreas följer med, vi får ett rum där vi möter upp två barnmorskor som börjar med att känna och klämma på magen, huvudet uppskattas fortfarande ligga uppåt och ett bekräftande ultraljud görs. Japp, säte! Vi får ligga på rummet med ett CTG som mäter både min puls och bebisens hjärtslag, ca 40 minuter. Jag får byta om till en skjorta (very sexy by the way) och ena barnmorskan sätter in nål i armen samt ger mig nagellacksborttagning för att få bort färgen på mina nylackade naglar så att man tydligt ska se om mina fingertoppar ändrar färg under försöket. Jag får brickanyl som ger lätt hjärtklappning som snart lägger sig, och vändningsförsöket börjar. Man "masserar" bebisen till att vända sig, först åt ena hållet som inte alls går och sedan åt andra hållet som inte verkar bättre, visst känns det obehagligt men nödvändigt! -"Nej, den har bestämt sig! Vill inte flytta sig alls" säger barnmorska/läkare och hon slutar eftersom att det obehagliga börjar gå mot det smärtsamma. Efter försöket får vi ligga yttligare 2 timmar med CTG, bebisen blev nog smått stressad och hjärtljuden går upp och ned, eftersom att man vill hålla koll på oss så får vi alltså ligga lite längre än de 40 min man normalt kollar efteråt. Jag får även en spruta på skinkan efter försöket då jag är Rh-negativ i min blodgrupp och man inte vill att jag ska bilda antikroppar som stöter bort nuvarande eller kommande barn om det skulle visa sig att barnet har en positiv blodgrupp.

BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG
Vi får info om att en läkare ska komma in och berätta för oss om hur vi ska göra, och hon meddelar även att det kommer att bli ett snitt, planerat kejsarsnitt. Inte helt vad vi ställt in oss på direkt! Vi blir nog båda lite chockade men inser snabbt att det finns en mening med allt och oron vi känt försvinner.
Jag har varit fastande sedan 00.00 och blir erbjuden mitt första mål ca 13.00, alltså tom mage 13 timmar.... fick en färdig portion pannbiff och jag tror aldrig att den smakat bättre! haha... Några timmar senare kommer läkaren äntligen in, vi har väntat på honom i ca 2 timmar när han väl kommer in, vårt samtal/info varar ungefär 10 minuter och vi blir informerade om vad som kommer att hända under ett kejsarsnitt samt att vi några dagar innan operation/förlossning ska få träffa barnmorska och narkosläkare där mer information ges.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, vi hade förberett oss på en vaginal förlossning men allt sker av en anledning! Vi kommer snart att få träffa vårt lilla envisa liv. Som vi längtat! Vi känner oss båda lugna inför förlossningen och kanske till och med bättre, ett planerat kejsarsnitt gör att ialalfall jag känner mig mer förberedd.

FRÅGOR? Ni får gärna ställa dem :)

Har ni själva varit med om kejsarsnitt?
DELA MED ER!

Ovan; här har vi kommit halvvägs.. 20 veckor.
Under; Nu är det snart dags! Visst ser det ut som att jag ska sprängas när som helst?

Idag har vi gjort vårt första klädköp till bebis.
Det är på riktigt.

H&M

Hello fina ni. Jag har inte försvunnit! - jag bara laddar mina batterier.
För en veckasedan var jag hos barnmorskan och hade igen högt blodtryck och hade under besöket huvudvärk. Hon sa till mig att jag skulle komma tillbaka om min huvudvärk fortsatte och mycket riktigt, hela förra veckan hade jag migrän och flimmer för ögonen, så under torsdagen fick jag en akuttid och igen hade jag högt blodtryck, men ingen äggvita i urinen! (som tur är). Eftersom att min mamma fick havandeskapsförgiftning med mig och att jag är rh-negativ i min blodgrupp så håller dom nu extra koll på mig :) Idag är det dags för en ny tid och kolla mina värden, nu håller vi tummarna för att allt är bra!!

Just nu så ligger jag på soffan, och kommer ingen vart. Mitt huvud värker och bultar. Under eftermiddagen på jobbet så försvann helt plötsligt synen för mig, bara flimmer och blixtrar - kort därefter kom migränen. ÅH NEJ - jag som sluppit huvudvärken de senaste månaderna!! Jag har ju som sagt mått förträffligt bra under graviditeten, endast en del illamående och detsomhörtilldet, de första 2 månaderna... och en del ischias/legamentsmärtor.

GRAVIDITETSVECKA 32 Bebis är just nu väldigt, väldigt pigg och har varit det hela dagen! Haft hicka 3 gånger idag och jag ler lika mycket varje gång... för lill*n blir verkligen så arg - man märker det!! haha, den tycker inte om när den får ligga upp och ned och ha hicka.. den ligger numera med huvudet neråt, enligt barnmorskan.

Ne, nu får jag snart fortsätta in mot sängen.. det känns nämnligen som om jag var på världens fest inatt. Må huvudvärken ha släppt tills imorgon.....

Om några månader....

Min kärlek har precis kommit från STHLM, känns skönt att ha honom hemma igen! han hade fått syn på denna barnsol och gillade, jag kan inte annat än hålla med. BRIO GROW.

 

& du fortsätter att växa så fint.
Just nu känner jag hur vårt lilla liv fortsätter att trycka undan alla mina befintliga organ,
som om att jag aldrig skulle behöva dem igen! Det är OK.

 

God morgon! Ser att klockan snart tickar sig mot 11.00, vilket innebär att jag suttit i soffan på lååångfrukost i ca 2 timmar nu! Dags att ta en lång, varm dusch och att sedan gå ut och njuta av solens strålar.

Just nu är det verkligen på håret att morgonrocken går att stänga, skön känsla, då vet jag att du växer här inne! Njuter just nu av alla sköna buffar jag får, längtan blir större och större efter att få träffa dig, lilla liv.

Glukosbelastningen gick bra!

 

Sockerlösningen gick ner, utan problem. Visst kände jag ett illamående efter drinken men det var nog mest pga hunger. Glukosbelastning gör man på alla gravida för att se om man har/kan utveckat en slags diabetes, graviddiabetes. 8.00 befann jag mig hos barnmorskan och fick dricka ca 0,7 l sockerlösning med pressad citron i (för smakens skull), på fastnande mage. Fick vänta i 2 timmar, sedan mättes blodtryck och blodprov togs. Allt såg bra ut!! Lättnad för min del. Dessutom mätte barnmorska mage, lyssnade på hjärtslag och klämde lite på bebisens rumpa :) Man känner nämnligen den tydligt när den ligger upp mot revben/lungorna på mig. Vägde mig och vågen visade 55, 7 kg. Sammanlagt viktuppgång: ca 5 kg.

BRIO Happy

 

Efter några vagnkläm, så beslutade vi oss för att välja BRIO HAPPY, en klassisk vagn, precis som vi (jag) vill ha det! Det blir med lufthjul, vinkelbart handtag och hela vagnen i svart, chassit och klädsel. Stilren och enkel att köra. Någon som har erfarenhet av Happy?

Bild lånad av Maja

 

Lilla magen putar till sig!
Jag mår fortfarande oförskämt bra, endast ryggont och en del sömnproblem att beklaga över. För 2 veckorsedan hade jag sammanlagt gått upp 3 kg i vikt, nu i veckan kan jag tänka mig att vågen lutar 1,5 kg +. Bebisen är nu beräknad att väga ca 1300 gram och vara ca 39 cm lång!

Idag har varit en stor dag för oss, vi har besökt föräldrargrupp (föräldrarutbildning) för första gången! Kul att få träffa andra föräldrar samt att dela funderingar och att få känna att det är på riktigt.
DESSUTOM har vi idag beställt vagn! Bara det känns som ett stort steg närmre mot det liv som ska komma.

 

Barnet

Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.

Vikt 1 kg.

 

Mamma

Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar barnet spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur barnet "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår. Hittills har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen.

 

__

Jag mår fortfarande väldigt bra! Sista veckan har jag börjat känna mig tyngre på riktigt, liksom att magen känns "i vägen" när man ska göra rörelser som faktiskt inte är anpassade med en liten bebis i magen! :) Känner nästan hur blodmängden ökat i min kropp då jag kan både höra och känna min egna puls kraftigt, blir lätt anfådd och trött vid ansträngning med. Får näsblod och kramper i benen emellanåt men det är vanligt!

Funderingarna börjar spinna runt, tänk att vi faktiskt väntar barn! Allt känns fortfarande så diffust och varje gång jag tänker på förlossningen och tiden efter så känns det väldigt overkligt, ska jag verkligen gå igenom detta?! Både jag och Andreas längtar så mycket efter det lilla liv jag bär på! Andreas är mycket stöttande i allt detta, han tar hand om oss. Jag älskar dig!